Bokdata

Tariq Ali:
Obamasyndromet
Översättning: Charlotte Hjukström
Mjukband 208 sidor
ISBN: 978-91-976507-8-6

Alla böcker:

Graceland (pocket)
av Chris Abani

En hedersam kvinna
av Jennie Silis

Obamasyndromet
av Tariq Ali

”Den här gången gick vi för långt”
av Norman Finkelstein

Imperiets skugga
av John Newsinger

Nattens sång
av Chris Abani

Att kyssa en kvarleva
av Maura Dooley

Graceland (inbunden)
av Chris Abani

Abigails liv
av Chris Abani

Högerpopulismen dissekerad
av Magnus E. Marsdal

Darfur, konfliktens bakgrund
av Julie Flint & Alex de Waal

Haiti 2004
av Peter Hallward

Tariq Ali

Obamasyndromet

Reträtt på hemmaplan, eskalering utomlands

Obamasyndromet är en preliminär redogörelse för de första två åren av Barack Obamas presidentperiod. De förhoppningar som väcktes till liv under valkampanjen 2008 föll snabbt samman. Efter finanskrisen räddade ”reformpresidenten” storföretagen och finansjättarna på Wall Street utan att få något i utbyte. Ledare och företrädare för demokraterna sitter fast i det korrupta lobbysystemet och planerna på en genomgripande reform av hälsovårdssystemet har lidit nederlag. Utanför USA:s gränser fortsätter ”kriget mot terrorn”. Irak är ockuperat på obestämd tid, Israel blidkas genom ständiga eftergifter, samtidigt som USA nu har ännu fler trupper i Afghanistan. Obamas oförmåga att förändra det politiska landskapet ens någon tum i reformistisk riktning har redan banat väg för ett uppsving för republikanerna och den amerikanska högern. Bortsett från retoriken är det inte mycket som har förändrats sedan Bush lämnade Vita huset.

Med ett nyskrivet kapitel om våren 2011 och Obama som hela världens sheriff

Pressklipp och recensioner

Carl Johan Gardell recenserar Obamasyndromet i Svenska Dagbladet

I valkampanjen lovade Obama att han hellre skulle avgå än överge sina planer på en reform av den krisdrabbade sjukvårdsapparat som redan Nixon gjorde fåfänga försök att sanera. Den urvattnade reformen 2010, som utvidgade Medicaid med upp till 32 miljoner amerikaner utan försäkringsskydd, upphävde dock inte det irrationella system som ger de privata bolagen fritt fram att ta ut enorma överpriser för vård och medicin. Trots alla vackra ord, skriver Ali, valde Obama att kapitulera inför försäkringsbolagen, läkemedelsjättarna och de vinstdrivande sjukhuskonglomeraten. (3.1.12)

Tomas Polvall recenserar Obamasyndromet i Kristianstadsbladet och skriver bland annat

När Barak Obama var som bäst var det nästan som att lyssna till Martin Luther King. Inte underligt att hans ständiga tal om förändring väckte miljoner amerikaners förhoppningar om ett annorlunda och bättre USA. Människor längtade efter något nytt. De var trötta på Bush. De ville förändring.

Nu har Obama suttit mer än 1 000 dagar vid makten. Hur han har klarat sig är ämnet för Tariq Alis ”Obamasyndromet”. Inte ens de mest fanatiska anhängarna jublar längre över Obama. De högt uppskruvade förväntningarna har kraschlandet. Längtan efter förändring var så stark att vi ignorerade det vi borde vetat, det Malcom X visste för femtio år sedan: ”Tron på att en enskild person ska kunna åstadkomma avgörande förändringar är naiv. Det är inte en president som kan hjälpa eller skada oss, det är systemet”. (27.12.11, även publicerad i Trelleborgs Allehanda)

Christer Lundgren recenserar Obamasyndromet i Folket i Bild och skriver bland annat

Knappt hade Obama tillträtt som president förrän han – ledaren för världens största krigsmaskin, med minst två pågående krig och ockupationer och i full färd med upptrappning i Afghanistan och utvidgande av kriget till Pakistan – hyllades med Nobels fredspris. Den orwellska mediesfären fortsatte, påpekar Tariq Ali, att förkunna att ”fred är krig” och ”krig är fred”.

Nu har Obamas gloria falnat, men fortfarande vill många européer tro på hans goda vilja. Myten lever att Obama är en ny Franklin D Roosevelt, som kämpar för värderingarna bakom New Deal mot reaktionären Hoovers efterföljare i USA och utomlands. Det är en myt som Tariq Ali skoningslöst sågar. (nr 12/11)

Tidigare i höst intervjuade Lennart Kjörling Tariq Ali och nu finns intervjun i Flamman

Han var inte mannen med alla dessa goda avsikter, fast han var bra på PR och den var effektiv. Han är en maskinpolitiker från Chicago. Det är den sämsta politiska maskinen i USA, brutal, hänsynslös och van att få som den vill. Det är den maskinen som uppfostrat honom.

Det var så många som trodde att Obama ville en förändring, change. Tariq Ali menar att det ganska snabbt avslöjades att han inte ville ändra på så mycket. Han är i själva verket den tomma gestens mästare. (16.11.11)

Läs mer >>>

Proletären har publicerat den stora intervju som Patrik Paulov gjorde med Tariq Ali under bokmässan. Läs hela intervjun här.

Olle Josephson skriver i Clarté

The Obama Syndrome, som originaltiteln lyder, utkom första gången 2010, men i den svenska översättningen har tillkommit ett nyskrivet femtiosidigt avsnitt om utvecklingen till och med våren 2011, med den betecknande rubriken ”Hela världens sheriff”. Om Libyen var Tariq Alis bedömning i våras ”två möjliga utfall: antingen blir det fortsatt dödläge och i praktiken en delning av landet […] eller också går Nato till fullskaligt anfall mot Tripoli för att sedan installera en cyrenaisk marionett […] en repris av britternas inplantering av kung Idris eller för den delen Gadaffi.”

Nu vet vi att det blev alternativ två. Det förtar inte värdet av den journalistiskt drivna och samtidigt faktaspäckade uppgörelsen med Obama. Det är en retoriskt duktig men politiskt svag president som Tariq Ali kallar ”en begagnad version” av Woodrow Wilson. (03/11)

Ulf B. Andersson skriver i Amnesty Press

”När Barack Obama valdes till president i USA väckte han ett stort hopp även utomlands då många hoppades på ett brott med Busheran och reformer hemma och fred utomlands. Den pakistansk-brittiske vänsterförfattaren Tariq Ali gör i Obamasyndromet en skoningslös granskning av verkligheten bakom retoriken. Ali granskar storföretagens makt, läkemedels- och försäkringsindustrins lobbyverksamhet och fredspristagarens krigföring. De utlovade sjukvårdsreformerna krympte till en halvmesyr trots att ett av världens rikaste länder har sådana brister att det förvånar alla insiktsfulla personer.

Kanske har Ali underskattat den högerpopulistiska Tea Party-rörelsens styrka och i avsnittet om vinterns utveckling i Mellanöstern och Nordafrika grumlas hans analyser vid några tillfällen av vänsterretoriken. Ändå är det en fröjd att läsa denna svidande vidräkning med myten Obama.” (04/11)

Freke Raihä skriver i Tidningen Kulturen bland annat att

”Denna skrift, en essä fylld av rättmätig ilska och pondus, sätter Obamas, egentligen bankväsendets och storkapitalets, period vid makten under luppen och med en hård, arg, värderande prosa slits inälvorna ur den världsomspännande krigsmaskinen som kapitalismen är och blottas för de hundar som är intresserade. Vi är dessa hundar. Voff! Släng åt oss ett ben! En bok förändrar troligen ingenting i sig, men den kan också och kanske främst inspirera människor till handling, förståelse och interagerande tänkande” (18 september 2011)

Ulf Lundén skriver i Dalademokraten bland annat att

”Obamasyndromet är ingen rolig läsning för den som till äventyrs trodde att Obama skulle kunna reformera USA och radikalt ändra på dess utrikespolitik. Det är ju som någon har sagt att ingen president har haft så höga förväntningar på sig att skapa fred som Obama men ingen har heller svikit dem så djupt. Jag undrar hur kommittén för Nobels fredspris diskuterar i dag. Kan man kräva tillbaka priset? Knappast! /… / Nu står vi mitt i nyhetsrapporteringarna från Libyen och den störtade Kadaffi. Tariq Ali bjuder i sammanhanget på en nyttig historielektion i ämnet koloniala intressen. I Libyen finns av en ren tillfällighet gigantiska oljereserver...” (2 september 2011)

Sören Sommelius skriver i Helsingborgs Dagblad bland annat att

”Boken är en svidande uppgörelse med både president Obama och med alla de som ägnat sig åt hagiografier, alltså helgonförklaringar av den amerikanske presidenten. När pamfletten nu ges ut på svenska av lundaförlaget Celanders har författaren lagt till ett fylligt nyskrivet avsnitt som följer utvecklingen fram till försommaren i år, då Obamas specialenheter avrättade Usama bin Ladin i hans hus i pakistanska Abottabad.” (29 augusti 2011)

Röster om originalutgåvan från 2010

“The Obama Syndrome will be a powerful boost to Obama dissenters on the left” – Bob Hoover, Pittsburgh Post-Gazette

“The Obama Syndrome documents the collapse of the Myth into a thousand pieces” – Vijay Prashad, Sri Lanka Guardian

“Ali ... remains an outlier and intellectual bomb-thrower in his adopted London; an urbane, Oxford-educated polemicist” — Observer