Celanders förlag
Skönlitteratur, historia och samtidsanalys
Att kyssa en kvarleva

Bokdata

Maura Dooley:
Att kyssa en kvarleva
Översättning: Roy Isaksson
Mjukband 120 s.
ISBN: 978-91-976507-7-9
Omslag och grafisk form: Jens Andersson

Beställ

Alla böcker:

Imperiets skugga
av John Newsinger (kommer i november)

Nattens sång
av Chris Abani (kommer i september)

Att kyssa en kvarleva
av Maura Dooley

Graceland
av Chris Abani

Abigails liv
av Chris Abani

Högerpopulismen dissekerad
av Magnus E. Marsdal

Darfur, konfliktens bakgrund
av Julie Flint & Alex de Waal

Haiti 2004
av Peter Hallward

Den häpnadsväckande berättelsen om 16-årige Elvis Oke som lever med sin alkoholiserade far i ett slumområde i jättestaden Lagos, Nigeria. Elvis drömmer om ett liv i frihet, utanför slummen och bortom faderns kontroll. Han försöker försörja sig som Elvisimitatör, men det går inte så bra. Pank, i våldsam konflikt med sin far och utan något arbete i sikte frestas han att ge sig in på en brottslig karriär. Så börjar hans irrfärder i Lagos undre värld.

Maura Dooley

Dikter från samlingarna Sound Barrier, Poems 1982–2002 och Life under Water

”Maura Dooley skriver med en målares blick, den materiella världen är sedd med intensiv vällust, full av färg och smak. Denna djupa omsorg om livets sensuella ögonblick är drivkraften bakom många av hennes dikter, en del av hennes irländska arv.


Maura Dooleys poesi utmärker sig för att den omfattar både den lyriska och den politiska medvetenheten, är en sammansmältning av huvud och hjärta.


Hennes dikter är i sig handlingar som förskjuter perspektiven, som vrider och vänder på en händelse eller en känsla som inte helt kan namnges eller förstås. Hennes skapande fantasi är en fantasi som får mysterierna att föröka sig. Dikterna i detta urval är till största delen hämtade från Sound Barrier, Poems 1982–2002 (Bloodaxe 2002).”
Roy Isaksson

Pressklipp och recensioner

Benny Holmberg skriver i Tidningen Kulturen (100617)

När man läser Maura Dooleys dikter är det inte främst orden, det är känslorna, färgerna, dofterna och det är pulsen och det är att man känner det upplevda. Och man imponeras över hur fint hon bär sig åt. Hur till synes lätt hon handskas med stroferna så att de alltid föder upp nya överraskande intryck. Det väcker gamla känslor hos läsaren, lustfyllda ångestkänslor och ångestfyllda lustkänslor. Men också nya förnimmelser. De är inte bara ordkonst det är livskonst som hon strör över sidorna.

I Maura Dooleys poesi finns dofter av svunnen tid, hemlöshet, kärlek och politik men också enkel vardag i nutid. Hon stiger in och ut i privata sfärer och historiska skeenden. Hon kastar mellan detalj och poetisk bild. Det är om medeltida liv i huvudstaden London, om Dickens och det är om Themsen och om bussar som nosar i marken uppför vägen och klädnypan som blir till en penna som skriver på klädstrecket. Men det är också om Irland och om de skrivna breven och de tagna fotografierna. Och sommaren som sväller som en frukt, och om fladdermusen som en liten värme att hålla i den kuperade handen och om hjärtat som en mjölktand hängande i ett snöre. Metaforerna strör sig självklara och fyndigt chosefria över sidorna.

Det måste ha varit en lustfylld syssla för Roy Isaksson att översätta denna poesi och det märks på resultatet. Det är som om det ursprungligen vore skrivet på svenska. Språket är klart och sensuellt.

Smakprov

Maura Dooley läser What Every Woman Should Carry och The Elevator

Maura Dooley from Neil Astley on Vimeo.

1847

Mors ansikte är svart av hår,
hennes händer är tassar.
Hon känner inte igen mig längre.

Nätterna kastar oss skoningslöst.
Rädd att aldrig mer vakna
sitter jag förstenad.

Det som knyter sig i magen nu är
inte hunger. Vrede.

I Liverpool spyr fartygen upp oss.
Vi skingras, vi ruttnar bort.
Kajerna myllrar av oss okända.
Ingen bryr sig om vår sort.